Säbrå kyrka

Säbrå  kyrka  och  biskopsgårdar                                                 

Säbrå intar en central plats i Härnösands stifts historia. Säbrå kyrka har nämligen varit superintendenters och biskopars boställe under två århundraden.1647 beslöt det svenska riksrådet att Norrland utom Hälsingland och Gästrikland skulle avskiljas från Uppsala ärkestift och bilda ett nytt stift med en superintendent i ledningen. Till denna befattning utsågs drottning Kristinas hovpredikant Petrus Steuchius och med placering i Säbrå. Den förste superintendenten blev alltså Petrus Steuchius 1647-1683. Superintendenterna och biskoparna har dessutom också varit församlingens kyrkoherdar.

Vi hoppar fram en bit i historieskrivningen och kommer till Olof Kiörning som verkade 1746-1778. Hans titel fr o m 1773 var biskop. Den siste biskopen som stadigvarande bodde i Säbrå biskopsgård var Frans Michael Franzén 1832-1847. Sammanlagt 11 superintendenter och biskopar har stadigvarande bott i Säbrå biskopsgårdar.

Säbrå biskopsgård och f ö hela omgivningen inkl. Härnösands stad råkade ut för en stor olycka månadsskiftet maj-juni 1721. En rysk härjningsflotta brände ner alla byggnader till grunden och även alla förvarade kyrkohandlingar blev lågornas rov. Biskopinnan Wallin som avlidit  4 dagar tidigare låg lik i biskopsgården och innebrändes. Biskop Wallin lyckades undkomma ryssarna men p g a flyktens strapatser ådrog han sig sjukdom och avled senare i sviterna efter dessa. F ö berättas att den åldrige lantmätaren Christoffer Stenklyft, som bodde i grannskapet, blev så illa hanterad av ryssarna att han avled av skadorna.

Säbrå kyrka ligger vid en forna tiders korsväg. ”Stora kustlandsvägen” som gick till och från övre Norrland och Finland passerade kyrkan. Likaså gick härifrån vägen in till Härnösand som blev stad 1585.Den äldsta beteckningen för hela området är ”Sioboradh” som tolkas som sjöbornas område. Skattelängder från början av 1300-talet är bevis på områdets förekomst. Den stora landhöjningen i vårt område har haft betydelse för bosättningar och samfärdsel. Med en landhöjning på cirka 1 m på 100 år var havsnivån  ungefär 10 m. högre under vikingatid (800-1050 e.Kr.) än i dag.

Biskopssätet  betjänade drygt halva Sveriges yta. Platsen var bekvämt placerad ur samfärdselsynpunkt men det medförde också en del olägenheter och biskopsgården fungerade under lång tid närmast som ett gästgiveri. I brev till Kungen 1583 påtalas att kyrkoherden ”satt vid en stor stråkväg varför man blev utsatt för många besökande och gästning av kungens män och annat främmande folk som färdas av och till genom socknen”.

En medeltidskyrka sannolikt från 1200-talet har funnits här. Gustav Vasas skattelängder ger en del information om rådande kyrkliga förhållanden. Man vet att kyrkan genomgick en uppsnyggning eller reparation 1556.  På en karta från 1646 av lantmätare Stenklyft är kyrkan framställd som en rektangulär byggnad. Som tidigare omnämnts blev kyrka med inventarier och övriga handlingar nedbränd av ryssarna.

Efter rysshärjningarna 1721 byggdes nuvarande kyrka 1758-1759. Tornet tillkom 1860. År 1898 byttes en stor del av inredningen ut och koret förlängdes med en halvcirkelformad absid. På 1950-talet återplacerade man en stor del av den 50 år tidigare kasserade inredningen. I mittersta korfönstret finns en glasmålning som föreställer Kristus, den uppståndne. Den guldförgyllda predikstolen är ett verk av bildhuggaren Johan Edler den äldre 1785. Dopfunten i porfyr är sedan 1899. Fortfarande används en nattvardskalk och en vinkanna från 1600-talet. Kyrkans äldsta mässhakar är från 1700-talet. Orgelfasaden är från Johan Gustav Eks orgelbygge 1845. 1989-1990 byggdes orgeln om av Johannes Menzels Orgelbyggeri AB. Den har i dag 24 stämmor.

Biskopsgårdarna har under alla dessa år ändrat karaktär. Många har under åren ersatts, byggts om eller byggts till. Man ska betänka att boställena var storbondgårdar. Vid ex. 1695 års syneprotokoll fanns ett 40-tal byggnader av olika storlek och för olika ändamål. På prästbordet kunde då födas 40 nötkreatur, 3 hästar, 50 får samt övriga djur.1780 uppfördes en ny sätesbyggnad 40 alnar lång och 16½ alnar bred. Höjden var 20 timmervarv. Byggd i 2 vån. Med 8 rum i varje våning.

Den nuvarande prästgården/biskopsgården uppfördes 1814 och står alltjämt kvar på samma plats fastän renoverad och utgör sedan 2006 administrativt säte för Härnösands Landsförsamlingars Pastorat (omfattande förutom Säbrå även Häggdånger, Hemsö, Stigsjö, Viksjö och Högsjö församlingar).

Fyra superintendenter / biskopar är begravda på Säbrå kyrkogård på den s k biskopskullen på södra sidan intill kyrkan: Nicolaus Sternell, Olof Kiörning, Eric Hesselgren och Erik A Almquist.

Frans Michael Franzén, Israel Bergman och Lars Landgren är samtliga begravda på Härnösands gamla kyrkogård.

Den 1780 uppförda biskopsgården uppläts på Biskop Lars Landgrens inrådan 1877-1896 som småskoleseminarium för 20 unga flickor. Även föreståndarinna, lärare och ett antal elever fick plats i huset. I början av 1900-talet flyttades 1780 års biskopsgård till Östersjäland och blev bygdegård. Den finns fortfarande kvar där i privat ägo.

Sammanställning gjord 2011-10-30.  Fakta har bl a hämtas från: Säbrå kyrka och biskopsgård av Gösta Bucht  utgiven 1926 samt  från: Boken om Säbrå utgiven 1971.

Ovanstående text har sammanställts av Yngve Wiik, ordförande i
Guideföreningen Härnösand.

 

 

 

Senaste inläggen